NASHEIM

Origen: Suecia, Umeå

Formados: 2001

Estilo: Black

Temática: Decadencia espiritual, dolor, nostalgia y pérdida.

Enlaces: ?

Miembros:

•  Erik Grahn Bajo, guitarra y voces

Discografía:

• Evighet Demo 2003   
• Undergång Demo 2004
• Evighet / Undergång Recopilatorio 2004
• Angantyr / Nasheim Split 2007
• Solens vemod CD 2014   
• Jord och aska CD 2019

SOLENS VEMOD (2014)

Mucho tiempo ha transcurrido desde el último lanzamiento de Nasheim, tiempo que Erik ha empleado en crear una gran obra de black que va dibujando paisajes melancólicos y apesadumbrados que termina por transmitir el dolor de un alma atormentada, rozando por momentos el límite de la depresión. Erik Grahn es el único componente de esta banda, resultando un gran compositor ya que ningún tema adolece de la falta de alguna instrumentación. Los temas los va tejiendo sin prisa, el se toma su tiempo en construir pasajes de atmósfera melancólica en donde se destapa como un guitarrista ejemplar, capaz de ofrecer la frialdad escandinava, el amor por la naturaleza y el reflejo de su atormentada alma en forma de rápidos y melódicos riffs, así como en los arreglos de cuerda. Otro aspecto a tener en cuenta el la frialdad y dureza de su voz, no exenta de partes más emotivas en los coros. El conjunto es una obra de black atmosférico de tintes depresivos que no es de fácil digestión, resulta por momentos demasiado personal y que no acaba de arrancar pero en líneas generales es correcta y poco a poco se van apreciando los detalles que quiere transmitir Erik que creo que no son otros que el de soledad, padecimiento y decadencia. (8).

Northern silence

1. En nyckel till drömmars grind 13:25

Förlorad i intet. I drömlös sömn och ändlösa kval och ingen ro kommer, och ingen klarhet kommer. Och besten som sargar mitt inre, vrider och vänder mitt hjärta till gråt är inte av denna värld, är inte av er värld. Och apatins grå töcken är luften som ni andas, och en enda värme, en kvävande och enda värme. inom mig vaknar döden, river upp min själ och släpper in tomheten. Öppna mitt hjärta. Slit min kropp itu. Släpp mig fri. Ta mig hem. Ta mig till drömmars grind Det måste finnas en nyckel. Ta mig hem.  

2. Jag fyller min bägare med tomhet 13:37

Jag fyller min bägare med tomhet,

jag dricker ur fördärvets strömmar,

och högtidligen svär jag vid oskuldens grav

att mot ljuset aldrig återvända.

Kom - se mig då det mörknar.

Kom - se, innan mina sista tårar

faller i kall jord

inte vad jag blev men var

Mig är världen alltjämt tidlös, förlorad

Jag fyller min bägare med tomhet,

andas svavelångor, plågas av etter.

Lägger mig dock stillsamt i mänsklighetens grav

och sluter mina trötta ögon.

Mig är självet än mer formlöst för var dag

Jag fyller min bägare med tomhet,

jag dricker den torr på min vandring.

Vart vägen än leder finns det ingen återvändo.

Ingen återvändo.

3. Att av ödets trådar väva sorg 11:34

  Alla mina vägar har vittrat till damm,

all min förplägnad har ruttnat.

Ur källor jag dricker som flödar med gift,

mager är själen, uttröttad.

Aldrig jag söker mer er levnads fröjder,

jag längtar blott efter glömska;

och hade er gud mig ett himmelrike

lät jag det brinna med jorden.

Vad gåvor jag givas av purpur och guld

förfalla till trasor och aska.

Då världen ler mot mig blir dess skönaste ord

blott till löften om fördärv.

Krossas mitt hjärta eller bliver till sten

slit det då ut ur min kropp

Lämna mig livlös vid det rasande hav

att långsamt förblöda och dö.

Så låt ingenting bli mitt,

blott en snårig sal i glömskans skog.

Låt intet varda mitt,

blott vetskapen om dödens närhet.

Min ende och trofaste vän.

4. Vördnad 09:25

Min trolovade heter Melankoli och hon går med mig i natt Vid min sida målar hon världen mjuk Med ett leende gör hon den mig en gåva Finge jag också gälda med mitt liv vore allt fullbordat.   

  48:01