SKOGEN

Origen : Suecia, Växjö
Formados : 2009
Estilo : Black
Temática : Naturaleza
Enlaces: facebook, myspace, reverbnation
Miembros :
Mathias Nilsson                      -                          Bajo, guitarra, teclados y voces
Joakim Svensson                    -                          Bajo, guitarras y voces
 L. Larsson                             -                          Batería
Discografía

•  Vittra CD 2009
• Svitjod CD 2011
• Eld CD2012
• I döden CD 2014
• Skuggorna kallar CD 2018

                                                                             ELD (2012)

Eld (fuego en lengua vikinga), es el tercer trabajo del trío sueco, en el podemos encontrar el sonido típico de la banda, pero con alguno variación con respecto a sus obras precedentes. Estas variaciones se notan sobre todo en un sonido más underground por momentos y sobre todo en un endurecimiento de su sonido, con una mayor concreción de los temas. No es un disco que entre a la primera sino que a medida que van cayendo las escuchas el disco va ganando enteros. Acostumbrados a unos momentos más atmosféricos en anteriores obras, aquí los temas suenan más directos, aunque no por ello abandonan los cambios de ritmo en los mismos. Gran trabajo de las guitarras que logran muy buenas melodías y sobre todo el trabajo de la batería, por momentos aplicándonos un  doble bombo atronador. (7,75).



1.	Djävulens eld	06:58
	Lurar i skuggorna, tidlös Hans ögon glimrar i mörker Djävulens tunga, roblysten Djävulens tunga, ominös Livets brunn, förgiftad Livets brunn, förkolnad En värld i aska, undergång En värld i aska, fördömelse Djävulens gospel stiger ur avgrunden Hungrar i det dolda Djävulens eld När den femte trumpeten ljuder Verkar i det dolda Djävulens eld Han är nyrkeln till domedagen Den starkast lysande stjärnan Verkar i det dolda Djävulens eld Verkar i det dolda Djävulens eld Verkar i det dolda Djävulens eld
2.	Apokalypsens vita dimma	06:44
	Klorkorna klämtar, slutet är när En dimma så tät, bringar fördarv och pina Undergång stundar människor dör i panik Allt raseras, allt liv raderas Apokalypsens vita dimma Inget liv finns längre kvar Apokalypsens vita dimma Livslängden är förkortad ...livet är förkortat Den vita dimman dämpar all sikt Människor fumlar runt Människosläktet är värdelöst Folk dor av kvävning Hjälplost i dimmans mitt Ödelagd mark, kantad av lik Dödens emissarie, i abstrakt form Breder ut sina vingar Spider sitt gift likt en orm Manniskots liv den betvingar Apokalypsens vita dimma Inget liv finns längre kvar Apokalypsens vita dimma Livslängden är förkortad ...livet är förkortat Stöpt ur ondska, skapt ur död Bemästrar folkets öden Den vita dimman följer sitt kall Och inhalerar döden Apokalypsens vita dimma Inget liv finns längre kvar Apokalypsens vita dimma Livslängden är förkortad ...livet är förkortat
3.	Genom svarta vatten	07:46
	En dunkel väg, genom dimhöljda klippor Skuggor och silhuetter följer min färd Svart är vattnet färgat av synd Långt bortom mänsklig värld Genom svarta vatten Ensam jag ror över bottenlöst hav Ackompanjerad av själars skrik Vattnets ondska kallar på mig Med dess djup fyllt utav lik Dimman den tätnar, ett töcken av dis Ett obehag omsluter mig Någonting okänt tillfångatar min kropp Dess uppsåt vet jag än ej Genom svarta vatten Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt Slutet är påtagande när Döden har mig fast i sitt grepp Vad jag var, jag ej längre är Dimman den tätnar, ett töcken av dis Ett obehag omsluter mig Jag slits ner i vattnet Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt Slutet är påtagande när Döden har mig fast i sitt grepp Jag ej längre är
4.	Nihil Sine Morte	03:45	instrumental
5.	Aska	07:38
	Bestående mörker, förlorad värld Ödelagd, uppbrunnen, svart När sig på människors hädanfärd Himlen är askgrå och matt Livet förlorat, det finns inte kvar Stark är dödens klo Drömlöst det är dit själarna far Evig natt, evig ro Aska! En värld utav aska, undergång Här blandas grått, svart och rött Det nalkas en tomhet, evigt lång Människan har nu dött Svedd är jorden, vanskapt, defekt Vanhelgad, vanärad, bränd Våldtagen, nedsmutsad, med livet släckt Besudlad i helvetets gränd Aska! Brå är världen som stod i brand Öde är dess landskap Fången i eldens mäktiga hanv Som leder till helvetets gap Kvar är intet, en tomhet öde Eldens storm var för stark Ingenting är större an döden Som lurar långt under mark Som dolkar i planetens sida Ur elden i askan Besudlad och livlös Ur elden i askan Människors stoft Ur elden i askan
6.	Svavelpsalm	07:05
	Nere i elden, långt under jord Där djävulen slagit rot Han frossar i död och själamord Och krävet sitt dagliga blot De svaga som följer vite krist Kommer att förgås Nere i elden när de livet mist Slukade av flammornas hypnos Själar fångna, själars skrik Mitt i helvetets näste Förtrollade av diabolisk mystik Mitt i infernots fäste En åkallan, en svavelpsalm Helveteskväde, en djävulshymn En åkallan, en svavelpsalm Helveteskväde, en djävulshymn En eldstorm av demonisk vrede Hit ska syndarna gå När döden övergått i annat skede Hit inget ljus kan nå
7.	Orcus Labyrint	07:36
	Tomt på liv, tomt på ljus Konstant dimma, en värld diffus Här frodas mörkret av slocknade liv Dunkelt är hoppet vid dodens giv Dödens rike, i nattens timma Mörkt och kargt i nattens dimma Landskapet utgörs av vissnat liv Skapat av döden så destruktiv Stigar smalnar, stanker trängs Här är livet det som hängs En labyrint träder fram, mörk och morbid Byggd på mänsklig lekamen, rigid Fordligt stoft utspritt, själar förgås Död och disharmoni i ren symbios Den som hamnar här kommer ej igen Labyrintens våld har ingen lämnat änn
8.	Monolit	12:23
	Då frusen mark, mot berget svart Jag går denna natt Morkret har kommit, vilande tyst Endast månen skanker sin lyst Människor har fallit, människor har dött Blodet har färgat det mesta rött Få har lyckats att ta sig dit Till denna svarta monolit Monolit Dödens triumf Monolit Följ dess kall Mänskliga pussel, skulpturer av sten Som vridna fossiler av mänskliga ben Ingen kan baratta vad som händer här Ingen har än lämnat dess sfär Uråldrig ondska, stöpt ur död Mänskliga offer i överflöd Svart är färgen, från topp till fot Ingen nåd när den kräver sitt blot Monolit Dödens triumf Monolit Följ dess kall Väl framme, landskapet kargt Nåt väldigt reser sig, stort och argt Den breder ut sig, brett upp till skyn En hårresande, men mäktig syn Natten är öde, ett mörker komstant Allt jag hört, blir nu sant Jag förs in, den tar min själ Min kropp förtvinar, sakta och väl Ett med berget, det tog mitt liv Dödens triumf i en enda giv Berget kallar ännu en gång På nytt blod, natten lång Monolit Dödens triumf Monolit Följ dess kall
		59:55

Curiosidades : Skogen es la palabra sueca que se usa para referirse al bosque.
Skogen-entrevista