lunes, 28 de diciembre de 2020

FINNTROLL

 


Origen: Finlandia, Helsinki

Formados: 1997

Estilo: Blackened folk metal

Temática: Anticristianismo, mitología nórdica, naturaleza y trolls.

Enlaces: FacebookFinntrollinstagramsoundcloudspotify y youtube

Miembros:

  • MörkÖ Batería
  • Routa Guitara y voces
  • Trollhorn Armonica, banjo,guitarra, orquestaciones teclados y voces
  • Tundra Bajo y voces
  • Virta Teclados
  • Tundra Bajo y voces
Discografía:

  • Rivfader Demo 1998
  • Midnattens widunder CD 1999
  • Jaktens tid CD 2001
  • Visor om slutet EP 2003
  • Nattfödd CD 2004
  • Trollhammaren EP 2004
  • Ur jordens djup CD 2007
  • Nifelvind CD 2010
  • Blodsvept EP 2013  
  • Blodsvept CD 2013
  • Natten med de levande Finntroll Directo 2014
  • Vredesvävd CD 2020

VREDESVÄVD (2020)
Después de casi siete años de silencio los fineses regresan con "Vredesvävd", once nuevos temas para un álbum que discurre en menos de cuarenta minutos. El sonido de Finntroll siempre se ha situado en un zona, en cuanto a estilo, entre el black y el folk de sonido épicos y consistentes, alejados del tono festivo que muchas veces se le presupone a este género. Lo que nos entrega Finntroll en este nuevo álbum es un trabajo elaborado, de sonidos complejos y que no son sencillos de asimilar en una primera escucha, el álbum necesita su tiempo para poder ser descubierto y apreciar todos los matices que encierra la propuesta. En todos lo temas siempre está pasando algo, su sonido es muy dinámico y nos podemos dejar mecer por secciones de puro folk metal melódico, rápido y por que no, con cierto aire festivo, pero al paso que entran en acción las guitarras y su sonido se solapa con los elementos folk, todo adquiere mayor contundencia y potencia, alejándose de ese tono más festivo y arremetiendo con una propuesta mucho más oscura y profunda, donde la oscuridad tiene cabida, eso si, sin descuidar en ningún momento el carácter melódico de toda el conjunto, esta vez de la mano de arreglos de teclados y riffs en consonancia. Las voces imprimen un tono de contundencia al conjunto sonando profundas y oscuras pero no exentas de un carácter melódico, pero también con aporte de diferentes capas que pueden pasar a terrenos corales, momento en que la música se dejar abrazar por un carácter más épico. En definitiva, Finntroll mantiene una línea de folk metal y blackened, en donde el sonido se nutre de los contrastes entre ambos estilos para ofrecer un álbum que se aleja de convencionalismos y que en su complejidad encuentra su razón de ser. (8,2).




1. Väktaren 02:48   instrumental
2. Att döda med en sten 03:37
Att döda med en sten Från snårens och trädens mörkaste skugga Jag smyga fram för att dödligt hugga Han hör mig löpa, skräna då jag rusa Hat, blod, ilska i öron brusa Ögon vidgas, i vrede knogar vitna En dödskamp nu börjat mellan själar slitna Dödskamp! Kroppar möts hatfullt i gryningens glöd Lukten av svett, rädsla, förakt och död Vi brottas vi strypa, klösa, falla Dödskamp över rötter i leran kalla Glömskan höljt, var jag ond eller god Jag biter en arm, smaken av blod I hettan av strid mitt blod nu rinna Han skriker sin seger, min hand då finna Den vassa stenen med ädel form Hämndens gud för mig där lade Ta mig, höj mig Slå den sade Ta mig, höj mig Slå den sade Så börjar nu hans straff, mitt öde Krasar skallen, stenen röde Genom en ridå av flammor allting vända När jag nu honom till avgrunden sända Ögon fyllda av förlust så bleka Döden jag kallar utan att tveka  
3. Ormfolk 03:58
 I svart och grått ett hackigt mönster
Solen skiftar, i konturen fönster
Budskap, stigar till de andras värld
Upp på ytan den visar sig
I dess former de betrakta mig
Blixtens barn då hittat hem

Beundra nu dess sanningstecken
De svarta, grå och vita strecken
Man kan ju där kort beskåda
Jublande kalla på dem som råda
Blicka in, se och höra
Gudar, världar, visdom röra
Se i formen, jordens, skyars dans
En stund av enighet och starkaste trans

Ormfolk... Ormfolk!

Den som vill oss äga, dig alltid hatat
Då vi så envist dig, ristat, skrapat
Munnar talt, i eoner de sjungit
Evigheten genom oss då rungit
Det glömda höljt, dolt i sång
Du alltid pekat mot solens gång
Ur avgrundsmörker i ljus beklätt
Då vi gått vilse du visat oss rätt

Du bitit oss genom tiders flod
Vi har din ära i vårt blod
Ditt söta gift i mig strömma, brusa
Likt viskan som i löven susa
Vi är ditt folk, du vår flamma
Den plats vi kommit från, den är den samma
Ormens form och gudars sätt
O du mäktiga ande av jordens ätt

Ormfolk!...
Vi är mordfolk!...

Vi är ditt folk, du vår flamma
Den plats vi kommit från, den är den samma
Ormens form och gudars sätt
O du mäktiga ande av jordens ätt
Ormfolk!

Vi är ormfolk! 
4. Grenars väg 03:44
Då andar visat mig en grenars väg Upp längs stammen av världars träd Såg människans födsel och rasers död En sång ur roten så här den löd: "Vi är inte de första som gått Inte de sista som jorden sått Ur forntids dunkel lät trädets kväde Nu nådde den mig i all sin vrede" Människobarn Se dig om i skuggors land Människobarn Sveket kan komma från broderns hand Fåglar jag såg längs fornträdets kvistar Vassa näbbar, mina lemmar ristar De flockas, hopas, skräna Livsblod stammens fåror rena Roten törstig, mitt blod nu dricka Andars mun en sanning skicka: "Vi är inte de första som gått Inte de sista som jorden sått Ur forntids dunkel lät trädets kväde Nu nådde den mig i all sin vrede" Människobarn Se dig om i skuggors land Människobarn Sveket kan komma från broderns hand Då andar visat mig en grenars väg Upp längs stammen av världars träd Såg människans födsel och rasers död En sång ur roten så här den löd: "Vi är inte de första som gått Inte de sista som jorden sått Ur forntids dunkel lät trädets kväde Nu nådde den mig i all sin vrede I all sin vrede"
5. Forsen 04:07
   Forsen!

Fingrar bleka klösa laven, slita
De sprättar, river, blottar sten och klippa
Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss
När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors

Han gräver ner mot bergets kärna
Han slinker in i springor, halkar
Isande vatten han ur sprickor dricka
Kalk och järn från stenar slicka

Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Han vadar i skenet av underjords eld
Den djupa floden, den ha ingen källa
När tiden tappat sin lögnfyllda gång
Ses en vandring i visdom oändligt lång

Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus
Forsens brus!

Framför ses en skugga längs vattnet vandra
En rygg så tärd och böjd av kunskap
Då han nu den andre i djupet fått fatt
Med sig själv han då vid forsen satt...
6. Vid häxans härd 04:01
Jag låg på jord så svart, så kall Vid en sprakande eld, vid häxans härd Drycken jag svalt, den stank av död Vid en sprakande eld, min första färd Min kropp då skingrats Kött och ben Min skalle i vatten Sköljdes ren I eldens dans hon djuren härmat Snart ur skuggor andar svärmat En het våg min själ nu klöste Då visdomsandar mig upplöste I en ström av mörker och kyla En evighet mitt sinne låg Utan kropp, utan vilja En annan verklighet då jag såg Min kropp då skingrats Kött och ben Min skalle i vatten Sköljdes ren När jag återvänt jag fördes samman Kropp och själ nu blivit ett Med tankar djupa och visa dåd Ty sanningsgåtan jag nu sett När jag återvänt jag fördes samman Kropp och själ nu blivit ett Med tankar djupa och visa dåd Ty sanningsgåtan jag nu sett Min kropp då skingrats Kött och ben Min skalle i vatten Sköljdes ren Ord kan ej förtälja Bilder intet förklara Häxans eld och en första natt Då jag hört andar tala 
7. Myren 02:49
  Ett träsk en sumpmark så långt så ändlöst
Mina ögon kan ej tro
Fötter sjunka i gräsligt vatten
Knän nu täckas, skjortan suga
Kylan sprids, långsam svart
Torven tung, ingen värme
När foten stiga, vinden bita
Kölden tvingar foten åter ner

Ingen fast mark finns att skåda
Dessa mörka vatten mig nu täckt
Myr och mossa och köld här råda
Den klibbar fast i andens dräkt
Gråa träd, torra döda
Kvistar gamla stretar upp
Som stilla blixtar mot skyn här ritas
De står, betraktar då jag vandrar förbi

När jag nu nått kärrets kärna
Kan ej mera finna vägen bort
Ingen stig hemåt att hitta
De döda träden stirra blott
Till sist jag tar min yxa
Lyfter blicken i förakt
Vita kvistar, grå bark den tuggar, spräcker
Jag fäller dem i den gröna mossan så våta

Mäktiga pålverk ur träsket stiger, visar sin form
En sista flamma fyller min kropp
Med den bygger jag mitt bleka hus
Yxa och man nu äntligen vila
Här står att ses en praktfull borg
Med torn av stockar eviga, hårda
Som nu stigit ur myrens sorg

Här står att ses en praktfull borg
Stockar som nu stigit ur myrens sorg
8. Stjärnors mjöd 04:08  
 Djupt i skogen fränder samlats
Mjöd av stjärnestoft vi bryggt
Runt mig alla festa, drömma
Denna syn jag aldrig glömma
I regnet jag såg den komma
Den steg så långsamt ur tjärnens djup
Ett vått ljud, suckande tungt
Spretande, knotig och grå

Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann

Det var kanske en fot, en extremitet
Som i mossan slappt då trampat
I skymning ett dussin ögon tändes
Ofattbar kyla dessa blickar spred
Formen ohygglig, en sanslös kontur
Dess gälar fladdra, i munnar det vina
Klagande sorgfyllt sin avbrutna dvala
En raspig ton från dess halsar steg

Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Förbannelser i dess läte kvida
I mina öron, i mina minnen de svida

Besten denna mig på flykt då tvingat
Jag löpte vilt genom skog och snår
Dess mardrömsläte i skuggor klingat
Gnolat, viskat, hånat mina sår
Slingrande armar överallt de räckas
Den mörka jätten endast jag sett
Skepnaden evigt mot stjärnor sträckas
Guden ur djupet och bortom allt vett

Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Kunde ej trotsa, rädslan då vann
Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang
Djupt i skogen fränder samlats
Mjöd av stjärnestoft vi bryggt
Runt mig alla festa, drömma
Denna syn jag aldrig glömma

Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Kunde ej trotsa, rädslan då vann
Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang
9. Mask 03:01
  Ur jordens mörkaste vrån du krypa
Gömd från allt som i ljuset vågat visa sig
Glömd och dold du ligga och vänta
På en stund då allt är förlorat

Då svek och ångest på ytan stiga
Du kräla upp ur ditt smuts och hat
En mask du är ur tidlös kyla
En larv av mörker, i dess falska form

Nu timmen har kommit för att krypa fram
Med iver du lukta på ditt offerlamm
Lögnaren med sin utsträckta arm
Bedragaren ur alltets tarm

Förtärande ande som spyr falska ord
I en litani av ondska, hat och mord
Dina dåd fördärvet hit nu bringar
Som tänder vassa i otaliga ringar
Glupskt du tuggat, gnagat, malt
Ett avskum ur mörkret, blött och halt
Förfärligt väsen med mänsklig skugga
Med hunger ändlös du själar tugga

Nu timmen har kommit för dig att krypa fram
Med iver du lukta på ditt offerlamm
Lögnaren med sin utsträckta arm
Bedragaren från alltets tarm

Nu sprider du din bittra säd
Vandrar vidare i släkters led
I avskred och vrede, din sort ju frodas
För du blir tusen i en hatande hjärna
Du ditt odjur från ondskans kärna
10. Ylaren 05:06
   Fylld av rödaste vrede och eld
Mitt skinn nu spruckit, slitits
Vreds så avigt, då hungern kom
Det gråaste vargaskinn nu mig beklätt

Först jag jagat, följt och nosat
Sprungit vilt över rot och sten
Jaktens hets allt som funnits
Den fyllt mitt hjärta, översvämmat min själ

Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!

En ragg nu täckts av blod och flisa
Då kött nu visats måneljus
Ulvkäft druckit den mörka floden
Som ur ådror sköljt, skummat fram

Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Var den än ylar, den fruktan sår

En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt

En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt

Vid rodnad vakna jag hungern sinad
Vid mörkrets tjärn vid världars kant
Jag ylat, jag ätit glupskt jag slukat
Döljer mig i lammens flock
Ylären!

Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår

Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
11. Outro 01:03   instrumental
  38:22






Vinyl, LP, Album, Limited Edition, Red Transparent
Transparent red vinyl in gatefold.
Limited to 100 copies.





No hay comentarios:

Publicar un comentario