Segundo larga duración para los suecos que ofrecen un trabajo muy completo en donde confluyen a groso modo sonidos black y death melódicos. Hay que mencionar que Night Crowned han construido un álbum de sonido potente en donde aunque podemos discernir elementos black, no es menos cierto que el peso del álbum le corresponde a las partes más death melódico. Fruto de ello podemos disfrutar de un sonido potente, repleto de matices en donde no se renuncia a la melodía al tiempo que esta repleto de ritmos explosivos que destacan por su contundencia y potencia. Sonidos potentes de riffs densos y rápidos sin renunciar a registros más lentos en donde la melodía cobra mayor presencia, todo ello a la par de una batería atronadora y unas voces mezcla de black/death que muchas veces encumbran el sonido deth melódico a cotas que pueden recordar a la escena sueca de comienzos de siglo. Por su parte la riqueza de sonido también se muestra en los cuidado de los arreglos muchas veces acompañados de elementos de teclado que ofrecen tanto partes de relleno como otras con mucha más presencia todo ello no ya solo dota a la propuesta de un tono mucho más épico sino que al mismo tiempo logra aportar digamos un aura de black sinfónico al conjunto dentro de la potencia y la contundencia que viene demostrando desde sus inicios el álbum. Un álbum perfectamente construido, que sabe ofrecer una buena dosis de sonidos extremos potentes al tiempo que está repleto de matices que enriquecen la propuesta ofreciendo dentro de la misma diferentes sensaciones y estilos. (8,2).
1. Nattkrönt 04:33
Hör mörkrets isande kall
Genom vildsinta Ulvars skall
Ur askan av en gången dag
Hörs rovdjurs tunga andetag
Den våldsamma natten ger & tar
Myren får det som lämnats kvar
Hör ditt kall, Famna mörkrets hand
Träd fram, Ty natten är evigt din
Träd fram in i nattens famn
Ty den kallar ditt namn
Då ulvar ylar under månens sken
Skälver det i märg & ben
Blod skall ljutas tills dagen gryr
Inget rov undflyr
I skymnings glöd
Färgas marken röd
Likt en lie mot skörd
Skola du bringa död
Blod skola spillas inatt
Så vackert skimrande svart
I dov skymnings glöd
Skola luna skina röd
Tidlös äro grynings timman
Då du träder fram ur dimman
Smekt av mörkrets karga bris
Som sveper genom snår & ris
Bärandes en viskande röst
Som väcker hunger & törst
Hör ditt kall, Famna mörkrets hand
Träd fram, Ty natten är evigt din
Krönt under lunas bleka ljus
I vildsint blodlust rus
Ur askan av en gången dag
Targer rov sit sista andetag
Ty ingen äro din like
I skuggornas rike
I skymnings glöd
Färgas marken röd
Likt en lie mot skörd
Skola du bringa död
Kronan karvas ur kött & ben
Natt krönt i lunas sken
Se vår konung stiga fram
In i nattens famn
2. Rex Tenebrae 05:56
Kom in i mitt rike
Och tyna bort i mitt stora eviga tomrum
Det fins inget ljus vid slutet
Endast det kalla mörkret
Ingen gudomlighet eller paradis
Endast glömska
Jag bringar död & förtvivlan
Och besegrar allt liv
Jag är avgrundens svalg
Det slukande mörkret
Jag har kommit för att beröva dig allt ljus
Jag är han, bärare av synd, Rex Tenebrae
Odödlig, oändlighet jag är bortom evigheten
Omätlig, intet jag är ett monument av alla dina synder
Kom var med mig i det eviga mörkret
Andas in mitt väsen
Se ljuset falna i dina bleka ögon
Kom in i mitt imperium utan slut
Söndra & härska över liv & död
Jag är en gåva & ett fördärv
Från aska till damm till ingenting
Allt du är går till ända
Det kommer inget efterliv
Ingen återfödelse
Jag får allt att upphöra
I mitt rike
Tomhet är allt som finns
I din sköra existens
Jag får allt att upphöra
Och förvandlar kött till ben
Jag har kommit för att beröva dig allt ljus
Jag är han, bärare av synd, Rex Tenebrae
Odödlig, oändlighet jag är bortom evigheten
Omätlig, intet jag är ett monument av alla dina synder
3. Fjättrad 05:48
Fängslad I kött & blod
Bunden till tidens sand
Plågad av livets gåva
Jag förlöser dig från dess band
Jag är din början, jag är dit slut
Alltid haver jag varit & alltid skall jag förbli
Jag ger dig frid, jag ger dig evig sorg
Jag fjättrar dig I livets misär
I skri & plåga är du kommen
I ensamhet skall du förgå
I vånda du tidlös strävar
In I tomheten du förtvinar
Då sanden runnit ut
Skall jag leda dig hem
Allt du var bleknar bort I glömska
Ett tomt skal är allt du nånsin var
Livet äro blott en svunnen tid
Så låt sanden rinna ut
Fjättrad I livets vissnande rötter
Ser jag dig stilla brytas ner
Steg för steg, dag för dag tynar du bort
Låt tidens sand regna likt etter över dig
Fängslad I kött & blod
Bunden till tidens sand
Plågad av livets gåva
Jag förlöser dig från dess band
Jag är din önskan, jag är ditt fördärv
Alltid haver jag varit & alltid skall jag förbli
Jag är bödelns blick, jag är änglalik
Jag berövar dig ditt liv
Då sanden runnit ut
Skall jag leda dig hem
Allt du var bleknar bort I glömska
Ett tomt skal är allt du nånsin var
Livet äro blott en svunnen tid
Så låt sanden rinna ut...
4. Ett gravfäst öde 04:28
Ett sinistert kall
Från åldrig jord
Dess förhäxande röst
Snärjer mig i dess våld
Förfaller med varje andetag
Med tunga steg går jag mot livets ände
En ändlös resa
På en enslig stig
Låt mig i stillhet ruttna
I tellus avgrundslika svalg
Fängslad i evighetens kedjor
Med en längtan att tidens etter mig förtär
Allt förgås, allt förtvinar
Ett gravfäst öde väntar alla utom mig
Ett gravfäst öde väntar alla utom mig
För varje steg jag tar upphör allt liv
Frost bestruken mark är allt jag lämnar kvar
En ständig strävan
Genom tid & rum
En evig avsmak för allt liv
Med en längtan efter ett slut
Livlösheten präglar minna drömmar
Att i den eviga sömnen finna frid
Ett sista steg
Över bergets kant
Låt mig svepas i karg fuktig jord
Låt mig bli ett med intet
Aldrig skall mitt hjärta sluta slå
Aldrig skall jag få blekna bort
Allt förgås, allt förtvinar
Ett gravfäst öde väntar alla utom mig
5. Hädanfärd 01:47 instrumental
6. Gudars skymning 05:52
Lien svingas i elegans
I blodutgjutelse dans
Jag bringar vånda i farsotstider
Och ser på när allt avlider
Gudar skall möta sin undergång
Skri & plåga ljuda i klagosång
Krig skall rasa & riken skall falla
Blodet skall flöda & skrien skall skalla
Från jord till aska, från glöd till brand
Världsalltet skall falla för min hand
Människa & gud, alla des like
Skall dväljas i mitt rike
I förödelse jag er beskådar
När kaos tidlös får råda
Från jord till aska, från glöd till brand
Världsalltet i min hand
Himlavalvet skall skina röd
Marken osar av svavel & död
Från jord till aska, från glöd till brand
Världsalltet i min hand
Eldar rasar likt ett stormande hav
Famnar alltet i en förkolnad grav
Ett eko av böner & tomma ord
Då jag drivit synd ur jord
Svavel & röta, ett os av död
Gudars aska skall strös i lågornas glöd
Nåd & vädjan, blot tomma ord
Jag bringar helvetet ovanför jord
Gudars skymning, ett bittert slut
Hoppets låga blåses ut
Lien skall giva frälsande bot
Allt upplöses i aska & sot
Monument skall rasa, skogar skall brinna
Rök skall stiga & allt ljus försvinna
Från jord till aska, från glöd till brand
Världsalltet skall falla för min hand
Människa & gud, alla des like
Skall dväljas i mitt rike
I förödelse jag er beskådar
När kaos tidlös får råda
Från jord till aska, från glöd till brand
Världsalltet i min hand
Himlavalvet skall skina röd
Marken osar av svavel & död
Från jord till aska, från glöd till brand
Världsalltet i min hand
Svavel & röta, ett os av död
Gudars aska skall strös i lågornas glöd
Nåd & vädjan, blot tomma ord
Jag bringar helvetet ovanför jord
7. Människans förfall 05:24
I lågornas vackert dansande sken
Beskådar jag hur köttet bränns bort från märg & ben
Av aska är du kommen, till aska skall du åter bli
Undergången visar varken nåd eller empati
Offrens anletsdrag är tidlöst förstelnade i panik
Och skapar ett landskap av svavel beklädda lik
Av aska är du kommen, till aska skall åter bli
I infernots skede skall vi finna harmoni
Hör förödelsens kall
Kom & se människans förfall
När lågorna har brunnit ut
Får början sit slut
Tystnaden ekar över dal & fjärd
Livlöshet präglar vår värld
Gryningen reser en sista dag
Och lämnar eko av livets sista andetag
Av aska är du kommen, till aska skall du åter bli
Helgat vader undergångens misantropi
Hör förödelsens kall
Kom & se människans förfall
När lågorna har brunnit ut
Får början sit slut
Tystnaden ekar över dal & fjärd
Livlöshet präglar vår värld
Människan möter en ödesdiger grav
Då allt liv slukas i ett eldhav
När lågorna har brunnit ut
Får början sit slut
Tystnaden ekar över dal & fjärd
Livlöshet präglar vår värld
Allas röster upphör
Allting dör
8. Grått & ödelagt 05:37
Jag bringar bitande frost och piskande vindar
All denna misär skall blomstra likt vårens gyllende dagar
Och när allt fagert sveps in i mörkrets isande slöja
Skall allting dö
Ruttna rötter, frost beklädda löv
Likblek flora präglad av död
Ljuslösa dagar, mörkrets år
Min vita famn ingen undgår
Tystnad skall råda då allt förtvinar
Allting skall blekna, allting skall dö
Allting skall täckas av likblek snö
Allt upphör, aldrig mer hörs vindens sus
Allt förgås, aldrig mer värmer solens ljus
Allt blir grått & ödelagt
Snön skall ljudlöst falla över livlös jord
Det som en gång gav liv försvinner utan ord
Jag bringar död & låter allting visna
Jag kommer med evig sömn & tystnad
Frusna sjöar, frostbitna lik
Tystnaden äro så drömlik
Från en stilla bris till storm
Tillintetgör jag var livsform
Ruttna rötter, frost beklädda löv
Likblek flora präglad av död
Ljuslösa dagar, mörkrets år
Min vita famn ingen undgår
Allting skall blekna, allting skall dö
Allting skall täckas av likblek snö
Allting skall stillas, allting blir tyst
Livlösheten präglar de döden kysst
Tystnad skall ljuda då allt förfaller
Allting skall blekna, allting skall dö
Allting skall täckas av likblek snö
Allt upphör, aldrig mer hörs vindens sus
Allt förgås, aldrig mer värmer solens ljus
Allt blir grått & ödelagt
9. Enslingen 05:20
I oändlighet har jag vandrat
Genom tid & rum, över liv & död
En resa utan riktning eller slut, omgiven av rädsla & död
I ensamhet har jag strävat
Genom eoner, genom evigheten
Följ mig, där mörkret tidlöst får råda
Låt mig leda din väg utan återvändo
Vilsna själar, oh du döende liv
Jag skall leda er hem
Åldrig befrielse, jag giver dig frälsning
Låt mig leda din hem
Tidlös, ändlös
Äro mitt ensliga liv
Barmhärtig, nådig
Äro mitt signande verk
I skuggorna jag er beskådar
Alltid där i dunklets mörkaste vrå
Vid er sida jag alltid står & vackar
På att timglaset skall rinna ut
Tiden äro kommen att leda dig hem
In i tomheten, in i glömskan
Följ mig, där mörkret tidlöst får råda
Låt mig leda din väg utan återvändo
Vilsna själar, oh du döende liv
Jag skall leda er hem
Åldrig befrielse, jag giver dig frälsning
Låt mig leda din hem
44:45