ACACIA

Origen: Suecia, Halmstad.

Formados: 2012

Estilo: Black, doom atmosférico

Temática: Vida

Enlaces: Acacia, facebook, soundcloud y youtube

Miembros:

• Andreas Thorén Guitarra, bajo y voces
• Christian Larsson  Guitarra, bajo y voces
• Moa Thorén Voces
• Richard Schill  Batería
• Seiya Ogino Piano

Discografía:

• Tills döden skiljer oss åt CD 2013

TIL´S DÖDEN SKILJER OSS AT (2013)

Prácticamente todos los integrantes de Acacia formaron parte en su día de la formación Livsnekad, así que aunque "Tills döden skiljer oss åt" es el álbum debut de Acacia no se puede considerar como tal si tenemos un poco en cuenta la historia de sus experimentados integrantes, ya no solo en ambas formaciones sino en otras como Shining, Spawn of Possession, Svart o Korpblod, entre otros. A diferencia de Livsnekad, Acacia tienen una dirección musical menos depresiva y su propuesta se nutre de infinidad de variadas influencias. Los temas son largos y variados, a la pesadez y lentitud del doom, le suman un fuerte contraste en las voces, pasando de las más agresivas y pesadas, a otras limpias y melódicas junto con las femeninas. Su música estas impregnada de sensaciones como pueden ser tristeza, dolor o melancolía que pretenden trasmitir las sensaciones de la vida misma y lo logran en buena manera. Su música va más allá de los patrones del black y transita por terrenos próximos al progresivo, al gótico pero sin perder de vista en ningún momento al alma mater de su música que nos es otra que el doom. Podríamos pensar que la contener tantos momentos emotivos contaban con una producción muy limpia, está sin ser del todo perfecta deja en sus imperfecciones una buena dosis de oscuridad y se torna muy realista aumentando el poder de su propuesta. Los temas que componen este trabajo son largos y complejos, llenos de cambios y variedad, donde nos podemos hacer una idea del talento que encierra Acacia, eso si, por momentos una mayor contención no les vendría mal ya que los desarrollos se tornan un tanto monótonos. Un trabajo que hay que ir descubriendo con cada escucha para apreciar todos los matices que encierra. (7,9).

1. Död mans mask 06:32

 Må den dagen komma 

Då han kan greppa mod 

Till att ta det sista steget 

Och passera livets gränser 

Fåglar, vart de än rör sina vingar 

Så försvinner de bort 

Lämnandes kvar fragment av en dröm 

Det är jag och en stjärna 

I en brinnande natt 

Jag är Fenix 

Vacker i endast några sekunder 

För andras ögon 

Men i drömmar 

Innan och efter döden 

Är jag vacker för evigt 

En glödande fågel i änglaform 

Absorberades genom en död mans mask 

Jag är Fenix 

(Nylin, 2008)

2. Förnimmelsens lund af längtan 11:51

  I Snöstorps blomstrande dalar 

Vilar en man av principer 

Hans färd började vid min härkomst 

Och han klev av vid den ändhållplats 

Där min vördnad vattenöstes 

En fadersgestalt och trofast livskamrat 

Lämnar kvar en bottenlös saknad 

Frånvaron breder ut sig 

Genom kvav luft och uppväckta eldstungor 

Och där står jag, så svarslös och isbelagd 

Med en hand på mina tunga axlar 

Med mina blanka, blå ögon blickar jag ut 

Över vilostaden för allra första gången 

Tillbaka till hågkomstens gåvor 

I vaga minnen 

En enslig tår från min högra kind 

Dunstar bort i sensommarkvällen 

Jag plågas av ett hopp att omfamna 

Det själsliv som gick förlorat 

Det som en gång kunde förväntas gro 

Frodas slutligen i mitt bröst 

En sargad barm som nu åtrår sig mer insikt 

Fick aldrig en chans 

Jag lämnar min infantila vagga bakom mig 

Frågorna finner lugn i mig 

Och svaren jordfästs och förmultnar 

Tills frågorna går upp i rök 

Dyker sanningen äntligen upp 

Med min brinnande livstråd 

Ska jag förfärdiga upp ditt ljus 

På samma vis som du stred 

Genom det smärtfyllda mörkret 

(Larsen, 2009)

3. Amourens redoxreaktion 17:08

Serverad livet på ett silverfat Men trots det är jag den Som faller ner på knä och kysser Jag slukar allt tillsammans med min stolthet Med en ovilja bedjar jag för andras självcentrering Små ord har etsat sig fast Och slitit sönder min själ och mitt sensitiva skal Men likt förbannat så följer jag Repetitionens spår i samma mönster Och vid börjans slut väntar en förhoppning Och jag ger allt för att hasa mig upp till brantens topp Men där står dem igen Dryga och med kallhjärtade leenden De dömer ut mig, de förkastar mig De tvingar mig in i det låsta kretsloppet Och de njuter när de ser min akilleshäl blottas igen Utmattningen går tyst i min eufori Och den energi som finns omvandlas sakta till kyla Jag bär på den "svaghet" som sätter ett pris på allt Som jag någonsin har hållit kärt Där ytliga yttranden och förpliktelser Har lett till svek och vita lögner Jag ber om ursäkt för min förtvivlan För det tomrum jag upplever Hör min förlåtelse, låt det sjunka in, Hylla mig som den uppoffrande idiot jag är Jag ber er inte om eran tröst Inte heller om er sympati Som en vanlig/tråkig höstdag Vill min vördnad glömmas bort Varför ge när man förföljs av hotande egenkärlek? Varför visa när man möts av ett förkrossande? Varför känna när jag blockeras av emotionella spärrar? Varför hämmas jag av samma sagolika omständigheter igen, och igen och igen? Jag vill undgå denna känsla av defekt otillräcklighet Min ork är snart tröstlös Den klaraste givmildheten bygger upp min intention Med den enda strävan att en dag få känna äkta kärlek Solo: Larsson/Larsen/Larsson/Larsen/Larsson/Larsen Sträck ut din hand och låt mig få älska innan mina andetag saknar rymd Vinn tillbaka din självkänsla genom mig när du känner att du begravs i mitt hjärta Våga släpp taget och sov lugnt mot mitt bröst, tyngdlöst och utan tvekan Snälla, snälla låt mig ge dig allt, först då kan jag börja leva (Larsen, 2009)  

4. Egocentrisk isolation 11:49

Jag flyr från realiteten Mitt helgarderade liv Frändskap, förälskelse Och härkomst blir till ånga Min inre röst vill harkla upp De immiga skulderna Istället kvävs dem och Dunstar bort i min fysik Konsekvenser förföljer mig Min osynliga skugga Men detta försummas Jag skyler min silhuett Jag forcerar dem ut mot kanten För en sista prövning En fråga om falskhet eller tillit Början eller slut När det brister blir de transparenta Och jag ser den sanna tonen Deras misslyckande blir min vinnande näring Och livsnjutning Jag konfronterar andra I min isolerade tillvaro Moder Jords dolda brister Frodas nu i min ögonvrå Det är ett enkelt val att sluta tro på ord Och istället klandra andra Låser in mina betingade ideal Kastar bort nyckeln in i framtiden Ett val som får en att Bemästra sin egna erosion Jag ska kliva upp ur den förseglade kaviteten Som har kostat mig mitt liv Har inte längre kraft till att finna lugn I normer och moral efter allt jävla dubbelspel Ändrar riktning och börjar gå Lämnar det vilsna och obetydande bakom mig Självförgudning blir min själsfrände Jag blir den som jag alltid har föraktat (Larsen, 2009) 

5. Tills döden skiljer oss åt 14:04

Fejd och sämja har tvinnat in sig I ett obrytbart omlopp Kontrollen sköts av dig Styr mig som den marionett jag är Jag agerar i leken med ett tystlåtet hat En avsky som går i dvala Jag blir aldrig den jag var Min särpräglade karaktär går i kras Flisorna sopas under mattan Jag ser att du planerar mitt förfall Min feghet låter det äga rum Det undermedvetna vill fly därifrån Skrikandes och fast i en labyrint Inga ord vågar yttras från mina igensydda läppar Den tiden är oförlåtlig och bland dysterhet svävar jag Iklädd en skepnad av blinda tankar Genomskådar ett patetiskt liv fylld med avskum Avlägsna, vilsna och obotliga sjukdomar Med all sin kraft korrumperas min svaghet Det som finns kvar av min outnyttjade integritet Däribland den nakna rädslan finner man mig indoktrinerad och begraven i andras skit Fattar eld på mitt förflutna Beger mig mot en kyligare färd Söker efter min rätta plats Söker mig dit förälskelsens famnar vädjar Som en vacker ros reste du dig ur den kala skogens jord Och du ledde mig bort från alla lögner och svek Du gav mig allt du fruktat själv Det där som gjorde så ont Rosen beklädde till slut min tomma kropp Var jag värd all den kärlek som till slut förstörde dig? Bedjande tårar faller för din förlåtelse Mitt hjärta blöder för dig, för din pardon Kan jag ge ditt liv tillbaka igen? Livet; det kaotiska havet som har dränkt alla gåtor Graciösa svårigheter flyter på dess lösningar Följ med mig mot horisonten, tills vi sjunker djupt Ner i det tysta mörkret då vi blir ett Kom ihåg, jag är din för evigt i nöd och lust Vi är varandras räddning och må så vara tills döden skiljer oss åt (Larsen, 2012)   

  01:01:24